”Fan vad han skulle bli förvånad.”
”Nimrod...”
”Ja. Jag kanske tvingar dig att kyssa mig just nu.”
”Sluta då”, stönade jag. Han böjde sig ner och kysste mig på
munnen och på halsen. Då låstes dörren upp från utsidan och
Jeromë Tyron klev in. Nimrod gav mig en menande blick.
”Sluta, Nimrod! Kliv av mig!”
Han log åt mitt skådespel.
”Håll käften... Jag och brorsan ska prata ensamma ett tag, så du
får vänta härinne.”
Jag suckade. ”Inte idag igen!”
”Äh, lägg av.” Han reste sig upp och lämnade mig liggande i
sängen. Han tog upp sina kläder från golvet och gick sedan ut ur
rummet med sin bror. Jag låg kvar. Ensam igen. Och suckade tungt.
Jag var så jävla trött på det här.
Det blev sen eftermiddag och jag och Nimrod hade inte pratat
någonting mer. En gång hade han gått förbi mig och snuddade då
vid min arm, men ingenting mer. När klockan närmade sig sju kom de
båda fram till mig och Nimrod höll några rep i handen. Jag ryggade
tillbaka när de kom nära mig. Nimrod gav repen till Jeromë Tyron,
som genast tog ett och knöt det runt mina handleder. Jag försökte
backa undan, men där stod Nimrod. Han tog tag runt min midja och
höll med ett hårt grepp.
”Vad gör ni!?”
Jag sparkade för att ta mig därifrån, men då tog Jeromë tag i
min ben också och försökte knyta fast dem. Det slutade med att jag
låg på golvet, men Jeromës knä över mina egna ben. Han försökte
hålla mig stilla.
”Din brud är ju galen, Nimrod!”
Han hade precis knutit klart även runt fotlederna. Nimrod tog tag
under armarna på mig och lyfte upp mig.
”Min
brud är het!”
De hjälptes åt att bära mig till bilen, och där fick jag ligga i
baksätet medan Jeromë körde. Jag hade ingen aning om var vi var på
väg. Men den här gången kunde jag ju i alla fall prata.
”Nimrod, var är vi på väg”, frågade jag med tunn röst.
”Hem till våra föräldrar. Blir inte det roligt?” Han flinade.
”Du får träffa Liron också.”
”Kan ni inte bara ta hem mig?”
”Bara ta dig?” Jeromë Tyron flinade.
”Jag hatar dig. Din jävla idiot.” Jag fick tårar i ögonen och
bestämde mig för att inte bry mig. Vad kunde jag göra? Jag var
ensam med två äldre och mycket starkare killar. Dessutom kunde jag
inte röra mig. Jag skulle vänta tills jag och Nimrod blev ensamma.
Jag längtade.
Vi åkte inte lika länge den här gången. Det regnade ute och
himlen var grå. Det var allt jag kunde se från baksätet där jag
låg. Jag hann somna under den en timmes långa bilfärden. När vi
kom fram bar någon av tvillingarna in mig i huset. Huset som var
ännu större än det förra. Det här var alltså deras hem. De
måste verkligen ha otroligt mycket pengar i den här familjen.
Tvillingen som bar mig (jag tror det var Nimrod, men är fortfarande
inte riktigt säker) satte ner mig på en stol. Jag skakade av skräck
och bara väntade på vampyren som snart skulle dyka upp med
brinnande ögon, likblek hy och sylvassa huggtänder, som skulle bita
mig i halsen. Jag vet inte var jag fick det här ifrån. Tvillingarna
var ju lika mycket vampyrer som alla andra i familjen. Skillnaden var
kanske att de ägnade sig mer åt att dricka blod ifrån varandra än
någon annan i familjen.
Jeromë Tyron lämnade snart rummet, och Nimrod stod kvar bakom mig.
Han böjde sig över mig.
”Jag är ledsen för det här, Noelle”, viskade han. ”Jag är
verkligen... jätteledsen.”
...
:D
SvaraRadera