Jag
tittade upp och mötte hans blick. Han såg så uppriktig ut. Som om
han verkligen, verkligen menade allvar. Jag log lite.
”Kyss
mig bara”, sa jag.
Han
lade handen bakom min nacke och tryckte försiktigt sina mjuka läppar
mot mina. Vi satt så en stund innan hans tunga kom in, varm och hal,
i min mun. Jag minns fortfarande känslan och smaken av den kyssen.
Hans händer tog sig in under skjortan och samtidigt kände jag
försiktigt på hans iskalla hud under hans tröja. Han trevade lite
blygt med händerna över min rygg. Jag lät honom fortsätta en
stund, men när han var vid spännet på behån sa jag ifrån.
”Inte
nu, Nimrod.”
”Men
någon gång?” Han tryckte läpparna mot min hals och strök mig
sedan över håret. Jag nickade.
”Ja...”
”Tycker
du om mig?”
Jag
nickade igen och lade armarna runt hans hals och kramade honom. Jag
snyftade till, visste inte riktigt varför jag plötsligt kände mig
så ledsen.
”Tycker
du om mig också”, frågade jag.
”Jättemycket.”
”Fast
det är mot lagen?”
”Det
spelar ingen roll.”
Jag
log och kramade honom igen. Vi var tysta en ganska lång stund. Det
var Nimrod som bröt tystnaden.
”Fast
jag är vampyr?”
Jag
svarade inte.
”Noelle?”
”Fast
du är vampyr.”
”Bra.
Och jag tycker om dig. Fast du vill döda mig.”
”Det
vill jag inte.”
”Men
du är jägare.”
”Min
pappa är.”
Vi
kysste varandra en gång till.
”Jag
vill att du berättar, Nimrod. Berätta vad din bror och far
bestämde. Det handlar om mig, jag måste få veta!” Jag suckade
tungt. ”Säg vad jag ska göra.”
Nästa morgon väckte jag Nimrod tidigt. Han suckade och stönade en
lång stund innan han verkligen vaknade till. Jag satte sig med knäna
på varsin sida om hans höfter och tog tag i hans axlar.
”Vakna!”
Han öppnade ögonen och såg på mig. ”Nej, jag vill inte”, sa
han tjurigt.
”Nimrod!”
Han log och granskade mig. Jag gillade sättet han såg på mig, även
om det kändes lite konstigt när jag bara hade underkläderna på
mig.
”Nu ska du berätta för mig!”
”Okej, okej. Jag ska. Det var inte riktigt som jag sa igår. Vi for
hem, jag och Ty. Men det var jag som pratade med våra föräldrar.
Jag sa typ... liksom...”
”Ut med det.”
”Jag sa liksom att vi inte var redo än för att du hade inte
pratat med oss och visste inte varför du var här ens... Så... vi
skulle avvakta ett tag. Bara en dag eller två.”
Jag bara gapade. ”Varför sa du så!?”
”För att...” Han vågade inte möta min blick. ”För att jag
ville hinna vara med dig lite längre.”
”Va?” Jag kunde inte låta bli att le. ”Nimrod! Det där är
så...”
”Jag vet. Förlåt.”
”Gulligt, tänkte jag säga.”
”Men jag får inte göra såhär. Du och jag ska inte ens vara
vänner...”
”Ingen behöver ju veta”, mumlade jag.
”Det tänkte jag också, men jag... var ganska högljudd igår.”
sa han och blev lite röd om kinderna.
Jag log och sänkte blicken. Blev lite generad när han pratade om det. Allting var så annorlunda i dagsljus.
Jag log och sänkte blicken. Blev lite generad när han pratade om det. Allting var så annorlunda i dagsljus.
”Men vad ska Jeromë tro?! Att jag plötsligt blivit väldigt lätt
att få i säng.”
”Men vi säger som det är.”
”Aldrig! Din bror är en idiot. Ta inte illa upp.”
”Det gör jag inte.”
”Så ska vi bara...”
”Jag kanske tvingade dig”, sa han och lät plötsligt väldigt
allvarlig. Han tog tag i mina armar och rullade över så att han
satt ovanpå mig istället. Jag visste inte riktigt om han menade
allvar eller inte. Jag var nästan säker på att han bara skojade.
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir glad för alla kommentarer! ♥