Jag
nickade.
Ӂh!
Jag önskar att jag hade varit här.”
Jeromë
Tyron skrattade och klappade honom på ryggen. ”Din tur kommer.
Någon gång ska du också få se en naken kvinna.”
”Det
har jag gjort!”
”Jag
menar en riktig naken kvinna.”
Nimrod
svarade inte. Jag visste inte om han bara inte hörde honom, eller om
han inte hade något bra svar på tal. Han tittade på mig.
Ӏr
du trött?”
Jag
ryckte på axlarna. ”Lite.”
”Okej.
Stick då, Ty. Vi ska sova nu.”
Han
såg på oss båda. ”Lycka till”, sa han sedan till Nimrod och
log samtidigt. Han lämnade rummet och Nimrod låste genast dörren
efter honom. Jag hann aldrig se var han gömde nyckeln.
”Alltså,
Ty ljuger. Jag har visst...”
Jag
log lite. ”Kom och sätt dig här”, sa jag och makade lite på
mig. Han gjorde som hon sa.
”Snälla,
Nimrod. Berätta för mig.”
”Berätta
vadå?”
”Vad
ni har gjort.”
”Öh,
okej. Först fick Ty lite blod. Alltså, han bet mig. Efter det satt
vi bara tysta i nästan en timme. Han var som i ett, du vet...
lyckorus. Jag själv var ganska trött, så därför tog vi det bara
lugnt. Efter det ringde vi, från en telefon du inte känner till,
till våra föräldrar. De var lite oroliga, men de vet att vi brukar
vara ensamma såhär ganska ofta och att vi klarar det fint. Jag fick
veta att Liron var hemma, men att han mådde väldigt dåligt. Mamma
sa att det var bråttom nu. Så vi åkte hem, jag och Ty. Jag tänker
inte berätta när vi for eller hur länge vi var borta. Jag
berättade för Liron om dig och lite sånt. Jeromë snackade med
pappa. Vad de hade kommit överens om berättade brorsan för mig
efteråt, i bilen. Sen när vi kom hem igen tog vi en öl och satt
och snackade lite om hur vi skulle fortsätta och sånt.”
”Men
vad hade Jeromë och din pappa kommit överens om?”
Nimrod
log. ”Det berättar jag inte bara sådär utan vidare.”
”Snälla!”
”Och
vad gör du för att jag ska berätta?”
”Jävla
äckel”, sa jag lågt.
Nimrod
log bara. ”Du, titta på mig.” Jag gjorde som han sa. ”Det var
du som sa det.”
Jag
sa ingenting mer. Jag var inte riktigt säker på vad han menade, men
jag hade mina aningar.
Ӏr
det inte dags att...” Han tystnade mitt i meningen. ”Sova?”
”Vad
är klockan?”
”Klockan
är tolv, Noelle.”
Jag
älskade sättet han uttalade mitt namn på. Han sa det så
annorlunda. Nåäll, liksom. Inte som alla andra.
”Okej.
Vi kanske ska sova.”
”Vet
du? När jag säger att du är vacker så menar jag det.”
Jag
log och kände att jag rodnade.
”Du
är en av de vackraste jag någonsin sett. Jag säger det inte för
att jag försöker inte få dig i säng, liksom. Jag tycker verkligen
det.”
Ӂh...
Tack, Nimrod.”
”Jag
blev väldigt arg på min bror när jag såg er i morse. Först
trodde jag naturligtvis att du var helt med på att kyssa honom. Men
sedan förstod jag att du... att du...”
”Trodde
att det var du”, fyllde jag i. Jag såg lite förläget ner på det
mörkblå täcket.
”Vad
sa han för att få dig att gå med på kyssen?”
Ӏh,
det var inget...”
”Jag
vill verkligen veta.”
”Varför?”
”För
att kunna säga det.”
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir glad för alla kommentarer! ♥