Kapitel 4 -- Will

Nimrod råkade möta min blick och då tittade jag genast bort.  

Snart var jag och Will ensamma. Mamma hade gått in till pappa och nu pratade de lågmält med varandra. Will tittade på mig och log.

”Det där gick ju ganska bra, eller hur?”

Jag nickade. ”Ja.”

”Har du gjort läxorna”, frågade han med ett lite retsamt flin. Jag suckade.

”Måste jag?!”

”Ja, det måste du”, sa han och log varmt. Jag själv blev varm i hela kroppen av det där leendet. Han var så vacker och så underbart snäll och omtänksam. Absolut min drömkille.

”Ska du hem nu?”

”Nej, jag stannar ett tag. Din far ville ju prata med mig. Jag antar att han vill ha råd om hur han ska göra.”

”Jaha.”

Jag stod kvar ett tag till och tittade på honom. Han log men efter ett tag slutade han och såg ner på det mörka trägolvet. Han drog fingrarna genom det lockiga håret och jag log.

”Ska du klippa dig snart?”

Han log lite förläget. ”Ja.”

”Gör inte det”, sa jag och gav honom en snabb kram innan jag sprang upp för trapporna till mitt rum. Mitt hjärta bankade i bröstet. Tänk att jag hade vågat göra det där. Jag hade konstigt nog aldrig kramat honom förut. Han hade sett lite förvånad ut men han hade definitivt kramat tillbaka. Det var ett gott tecken. Jag tänkte fortfarande på det här när jag tog av mig kläderna och gick och lade mig i sängen. Sedan förstod jag vad jag höll på med. Onödiga förhoppningar. Det skulle aldrig bli någonting mer. Jag låg och höll precis på att somna när någon gick förbi min dörr. Jag slog upp ögonen.

”Will”, sa jag tyst. Han kom tillbaka och öppnade försiktigt dörren.

”Vad är det, Noelle?”

”Vad kom ni fram till?”

Han kom in i mitt rum och stängde dörren helt efter sig. Det såg ut som om han tvekade lite, men sedan satte han sig ner på sängkanten.

”Vill du lova mig någonting?”

”Okej.”

”Lova mig att aldrig någonsin bryta mot någon av våra lagar. Det behövs så lite... så lite... för att konsekvenserna ska bli ödestridiga. Jag har försökt lära dig allt jag kan och lite till, men vi har aldrig pratat om detta förut. Lova att aldrig någonsin bryta mot lagarna, för att jag bryr mig om dig. Jag vill inte att någonting ska hända dig”, sa han och log svagt.

Jag blev varm i hela kroppen igen. Han reste sig upp. Åh, nej. Stanna kvar, tänkte jag. Stanna, stanna, stanna.

Will strök mig över håret. ”Godnatt”, sa han och gick sedan ut ur rummet igen.

”Godnatt, Will”, mumlade jag.

...