Andy
var rädd. Rent av livrädd. Alla lyckokänslor han haft när han var
med Rani var helt borta. Han gick hela fredagskvällen med en stor
klump i magen. Samma sak hela lördagen. Han var inte rädd för sitt
eget liv. Han var rädd för Patricks, och Jarrods och Ranis. De han
tyckte om. Han ville berätta för någon men han kom sig aldrig för
att göra det. Han var för rädd. Han hade ett utmärkt tillfälle
på lördag kväll när han och Patrick satt och såg på teve
tillsammans bara de två. Men det gjorde han inte. Han behöll
allting för sig själv. När klockan närmade sig halv fyra på
morgonen och Andy inte kunnat somna än gick han upp och kräktes.
Patrick hörde honom och gick in i badrummet där han satt på golvet
- Vad
gör du? Mår du inte bra?
- Vet
inte, viskade Andy. Jag vet inte.
Patrick
tog tag under armen på honom och tillsammans gick de in till köket.
Han hällde upp ett glas vatten och gav det till sin son.
- Är
du sjuk? frågade han efter en stunds tystnad.
Men
han visste svaret. Han visste att Andy skulle svara nej.
- Nej.
- Vill
du berätta något?
- Nej.
- Okej.
Ska du fortsätta sova?
- Jag
kan inte sova.
Patrick
suckade.
- Sätt
dig ner då, sa han och drog ut en stol vid köksbordet.
- Varför?
- Om
du inte kan sova så kan vi väl prata istället.
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir glad för alla kommentarer! ♥