Och
till slut satt han där. Den femte dagen. I en stulen BMW. Han satt
utanför sin kompis hus. Föräldrarnas bil var borta. Det var
söndag. Brödernas cyklar stod på uppfarten. De var hemma.
Föräldrarna jobbade. Andy satt där med sin ångest. En jävla sten
i magen. En röst som viskade i hans öra. Hur fan kunde du göra så
här? Hur fan kunde du? Din idiot. Jävla idiot. Vad hade han trott?
Att han agerade som ett helgon? Jävla skit. Synder skulle betalas,
de skulle betalas med blod. Och han skulle hjälpa till. Han skulle
leda offret till snaran. Han skulle ladda pistolen. Och allt för
ingenting. För det var ingenting. Inte från början.
Det
var ungefär då han bestämde sig för att fly medan han fortfarande
hade chansen. Han kastade sig ut ur bilen, sprang, sprang, låtsades
att han inte hörde pistolskott. Låtsades att han inte låtsades.
Han sprang hela vägen in till centrum igen. Därifrån sprang han
hemåt. När han var hemma kunde ingenting nå honom.
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir glad för alla kommentarer! ♥