Kapitel 2 -- Tvillingarna

Jag blev väldigt glad när hon fick sparken för att ha brutit mot en av jägarnas regler. Att ha kontakt med en fiende. Det är en av de värsta grejerna man kan göra.

Jag är väldigt nöjd med Will och han verkar vara väldigt nöjd med mig. Han kommer hem till oss klockan nio, fem dagar i veckan. Varje dag stannar han olika länge. Jag hatar att behöva stiga upp så tidigt och det vet han. Ibland låter han mig få sovmorgon och sedan kommer han och hämtar mig med bilen och så far vi på studiebesök. Ibland far vi till något museum eller någon speciell plats som han vill visa mig. Jag älskar de dagarna, för det känns så häftigt att promenera omkring i den lugna staden eller byn med Will. Han är ju inte bara snygg, utan väldigt smart, sofistikerad och ambitiös också. Han är verkligen någonting alldeles extra.

Om pappa får veta hur jag känner för Will så är jag rädd att han inte skulle få jobba kvar. Även om det inte händer någonting mellan oss, det är bara det att pappa är så rädd att jag ska bli kär och skaffa pojkvän. Han vill att jag ska satsa allt på vår uppgift, som han gör. Han träffade Keira Bella tidigt och ända sedan de gifte sig har han varit som besatt av jobbet. Vampyr var det värsta man kunde vara, enligt honom.

Jag drog borsten igenom håret en sista gång och tog på mig klänningen. Den satt verkligen snyggt, med smala axelband och en längd till precis ovanför knäna. Mamma ropade på mig från nedervåningen, så jag skyndade mig ner för trapporna för att se vad hon ville.

”Jag skulle bara se om du var klar”, sa hon. ”De kommer nu.”

In genom dörren klev en vältränad man med mörkt kortklippt hår, klädd i en skjorta, kavaj och slips. Han hade på sig ett par mörka byxor och svarta blänkande skor. Han höll armkrok med en vacker kvinna. Hon hade blont kort hår och var själv ganska lång och slank. Hon hade på sig en mörkblå sidenklänning som räckte lite längre än till knäna. Runt halsen hade hon ett guldhalsband.
De båda var väldigt vackra. Bakom dem kom en kille i tjugoårsåldern fram. Han hade brunt hår, tunna läppar och glittrande, nyfikna ögon. Han hade på sig en svart skjorta och mörkblåa jeans. Jag tittade lite extra på honom och det såg nästan ut som om han log. Bakom honom gick en precis likadan kille. Jag gapade. De måste vara enäggstvillingar. Det fanns ingenting som skiljde dem åt. Förutom att på den ena var det identiska ljusbruna håret rufsigare och han såg betydligt mer uttråkad ut. 

Efter dem kom den sista personen in. Den anklagade. Tvillingarnas äldre bror, skulle det visa sig vara. Han var blond, som kvinnan, och hade svarta ögon, precis som tvillingarna. Han tittade likgiltigt på allt han såg, men när hans blick landade på mig stannade han upp. Han höjde knappt märkbart på ögonbrynen och flinade lite, också nästan utan att det märktes. Jag rös. Jag ville verkligen inte ha någonting att göra med honom. Han var klädd i en vit skjorta och svarta byxor. Händerna hade han i ett par handklovar av guld. Jag stirrade på dem. Jag var visserligen van vid detta, för alla som hade utfört något brott som kom hit, bar handklovar. Det fanns bara en nyckel till dessa och den hade min pappa i en kedja runt halsen.

Snart samlades vi vid bordet. Jag satt på ena långsidan, med Will på min högra sida. Han hade blivit ombedd att komma hit ikväll, ifall det skulle hända någonting och han skulle behövas. Jag hade blivit väldigt förtjust när pappa kom för att tala om nyheten. Jag trivdes ju i hans sällskap och nu skulle han få se mig såhär. Inte med de vanliga tråkiga kläderna jag använde på dagarna. Will själv, hade däremot inte klätt upp sig. Han var kanske den enda smarta där, för jag förstod egentligen inte varför vi gjorde en sådan stor grej av det här. Han hade på sig en grå tjock tröja och ett par mörka jeans. Runt vänsterarmen hade han en ny silvrig klocka. Jag antog att den var ny eftersom jag aldrig sett den förut.

På min vänstra sida satt mamma. Pappa stod en bit ifrån och höll ett papper i handen. Där fanns all information om den anklagade, brottet, hans familj och tidigare straff.

Mitt emot mig satt tvillingarna. Bredvid dem satt mannen och kvinnan och på deras andra sida satt den äldre brodern. Han hade händerna på bordet och kedjan rasslade varje gång han rörde sig. Jag stirrade som förhäxad på dem. Alla fem var väldigt vackra med blek hud och glittrande uttrycksfulla ögon. Sedan var det ju huggtänderna. Jag stirrade på storebrodern, där han satt med munnen halvöppen och med huggtänderna vilande mot underläppen.

...