Kapitel 1 -- Presentationen

Jag stod på inomhusbalkongen i vårt stora hus och därifrån kunde jag se hela salongen. Den var stor, hög i tak och allting gick i mörka färger. I vårt hus var det mesta mörkt. Väggarna, golven och taken. Även möblerna. Just nu hade vi framme ett långt bord i något mörkt träslag, mitt i salongen. Det kom bara fram vid mycket speciella tillfällen. När vi skulle få besök av vampyrer. Kanske ville inte pappa och mamma tvingas sitta så nära de inte alls välkomnade gästerna, så därför valde de alltid det långa bordet. Eller så berodde det på någonting helt annat. Nu höll mamma Keira Bella på att lägga över den mörkröda bordsduken. Hon kämpade lite för att få dem jämn på alla sidor och efter en stund var den på plats. Hon stod en stund och beundrade sitt verk, sedan vände hon sig om och snart kunde jag höra ljudet av hennes klackar som ekade i trappan.

”Har inte du bytt om”, frågade hon. ”De kommer när som helst.”

Hon såg väldigt bitter ut när hon uttalade orden. Vi ville inte ha dessa besök, jag och mamma. Det ville pappa. Han var jägare. Det var visserligen mamma också, men inte alls lika mycket. Att vara jägare innebar en massa saker. För det första: Man kunde aldrig säga upp sitt ”medlemskap”, eftersom man hade betalt med sin själ. När man väl svurit eden fanns det ingenting man kunde göra.

Jägares uppgift var att tilldela straffen till de vampyrer som bröt mot reglerna. Att utföra dem, hörde också till en jägares uppgift. Ikväll handlade det dock bara om tilldelning. En hel familj skulle komma hit, mer visste jag inte just då.

Det fanns vissa fördelar med att vara jägare. Till exempel att man kunde hela folk. Andra jägare och även människor. Det var förbjudet att hela en vampyr. Sådant hände inte här. Och dessutom bröt man mot en annan regel om man gjorde det. Regeln om att vampyrer och jägare inte får ha kontakt i annat syfte än förhandlingar och eller tilldelning av straff.

Pappa älskade sitt jobb för att han hatade vampyrer. Jag och mamma hatade för att han hatade. Ändå gjorde de sig så stort besvär när de kom hit. Jag förstod inte varför. De bjöd på vin och ibland på mat också. Jag trodde att det bara var för att visa vår rikedom. Att vi kan göra det fast vi inte bryr oss om dem på något sätt. Idag serverades dock ingen mat.

”Nej, jag ska göra det nu,” svarade jag mamma och vände sedan och gick in på mitt rum. På min stora dubbelsäng låg den svarta klänningen jag skulle ha på mig. Nedanför stod de svarta skorna med klack. Det var mamma som alltid bestämde vad jag skulle ha på mig för kläder vid sådana här tillfällen. Jag tog av mig till underkläder, sedan ställde jag mig framför spegeln med en hårborste i handen. Jag älskade mitt långa svarta hår. Det hade jag fått från mammas sida.

Jag kanske borde presentera mig. Jag heter Noelle Garland och har nyss fyllt sexton. Jag är ganska blyg inför nya människor, men inte när man väl lär känna mig. Jag tycker om att lära mig nya saker, men jag har aldrig gått i skolan. Jag får privatundervisning av en viss Will Princip. Han är tjugofyra och jättesnygg. Han har mörkt hår och mörka ögon och är medellång och inte så stor. Hans hår blir lockigt när han inte har klippt sig på ett tag och det får honom att se lite barnslig ut, men samtidigt är det så snyggt. Från början, när han precis börjat undervisa mig, var jag väldigt blyg inför honom.

Nu är det inte alls så. Vi är som två vänner, som vilka som helst. Utom att jag ibland drömmer om att kyssa honom och spelar upp olika scener med oss två i min fantasi. Jag har väldigt livlig fantasi. Ibland brukar han titta på mig med de där vackra, mörka ögonen och fråga vad jag tänker på. Jag rodnar förstås och rycker på axlarna. Jag vet inte om han vet vad jag känner för honom. Det skulle inte vara helt otroligt, för han läser mig som en öppen bok. Han vet precis när jag är ledsen och när jag är glad eller när jag är arg. Om jag är deppig brukar han säga att vi ska strunta i undervisningen och ta bilen hem till honom och där kan vi prata ifred. Will är verkligen en fantastisk lyssnare. För några år sedan undervisades jag av en äldre dam som var hur tråkig som helst. De undervisningarna var en plåga. Jag blev väldigt glad när hon fick sparken för att ha brutit mot en av jägarnas regler. Att ha kontakt med en fiende. Det är en av de värsta grejerna man kan göra.

...